Ibland ges tillfället att prova varianter eller årgångar av en enda ölsort, en vertikalprovning. Det tycker jag är jätteintressant och försöker alltid hinna med sådant nörderi. Den här gången var det Chimay blå som en bekant mycket förtjänstfullt hade samlat på flera av årgångarna från 2001 till 2014. Totalt nio ölintresserade tog med sig provglas, samlades i Ryd och testade igenom ölen.
Chimay blå har jag periodvist tyckt varit bland det bästa i världen, en recension finns här. Tretusen sorter senare tycker jag väl inte den är så unik, men fortfarande en väldigt bra öl.
Så lite summariskt var vi nog ganska överens om att de här var bäst efter 5 till 7 år, men verkade tappa efter 10 år. 2001 var tyvärr sämst, metallisk, platt och med kemiska bismaker.
Fascinerande att ”djupprovningen” (två olika storlekar och lagringar) av 2006 visade på klara skillnader mellan storflaskan (750 ml) och den lilla (330 ml), den lilla var söt och mer som blandat smågodis, den större mer russin och sherry (och kolsyra). Men som Untappd konstaterade ”You obviously are a big fan of Belgian Beer” …
Eftersom vi också befann oss i en av Filmkvällsbryggeriets lokaler så horisontellade vi ut med att testa en handfull av deras produkter, alla stabila och bra. En snygg saison, en trevlig ”smoked Candian maple syrup stout” mm
Dessutom blev det en real ale i väntan på bussen på stan, så där fick anglofilen i mig något också.
Så de tre dimensionerna var alltså öl, årgång och flaskstorlek – i en gles matris.