Bergåsa Amber Ale

”Bergåsa Amber Ale är en i alla bemärkelser ren njutning för gom och själ”.  Så inleds texten på baksidan av en Amber Ale från Bergåsa Bryggeri, tillika från min gode kollega Dan-Magnus Svensson från Karlskrona.

Det är förstås med stor bävan jag tar på mig att recensera en bekants öl. Tänk om det smakar intressant (i Hr  J. Lindahls betydelse ”det finns två sorters smaker – gott och intressant, surstömming är intressant”)? Skall jag då nånsin mer kunna se DMS i ögonen?

Nåväl lika bra att kasta sig över ölen.

Det börjar bra, en pigg plopp när kapsylen knäcks – inget läckage där.  Jag häller upp ölen, den skummar friskt. Skummet är ljust beige, med en antydan till gult, det lägger sig långsamt och lämnar bra med rester. Drycken är grumlig (som väntat), den är bärnstensfärgad (också rätt) med en dragning åt orange. När man snurrar på glaset lämnas lätta gardiner. Ser i stort mikrobryggeriproffsigt ut. Det får 4.5 poäng (av 5) för utseendet.

Lukten börjar med maltiga toner, limpa och digestive, sedan fruktiga nyanser – mogna apelsiner med en inblandning av citron. En aning röda äpplen finns där också. Överhuvudtaget en frisk och välbalanserad doft. 4 poäng.

Smaken börjar med sötma och malt, sirapslimpa, lite brun farin. Men strax blommar syan ut, fruktiga nyanser, päron och apelsin. Upplevelsen avrundas med en lätt nötnyans och en del grape-fruktskal, bitterheten påminner mest om körsbärskärnor. 3.5 poäng.

Så känselintrycken: Medel till låg kolsyra, små bubblor, vätskan är medelmjuk, en bra kropp och ett lätt torrt slut som dröjer sig kvar på ett trevligt sätt. Här också 3.5 poäng.

Sammanfattningsvis så var det en välgjord öl, har många och rätt komponenter för stilen (American Amber / Red Ale), ev en liten övervikt åt det sura hållet, men det fanns mycket som kompenserade för det. Totalintrycket får 4 poäng.

Vilket då sammanvägt som Beeradvocate gör det blir 3.75 poäng. Riktigt bra alltså, som varje välgjord öl en njutning för gom och själ. En tuppfjät före t ex Sigtuna Red Ale i min bok.

Puh! Både jag och Dan-Magnus överlevde det, och hr bryggaren med bravur. Dottern som kom förbi, precis när jag avnjöt ölen i solskenet på altanen (med en medelstark ölkorv som passande sällskap), sammanfattade det ”Åh vad god, det måste du hälsa honom!”.